Vi i Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt (ABK) betraktar media som en av våra främsta allierade i kampen för att höja medvetenheten om farorna med ätstörningar. Därför strävar vi efter att samarbeta med medierna för att främja korrekt, insiktsfull och informativ rapportering.
En av utmaningarna med att förklara orsaker till och verkan av ätstörningar är det komplexa samspelet mellan biologiska, psykologiska och sociala krafter som blir en tändande gnista till en ätstörning. Ätstörningar, liksom självmord, är ett ämne som måste behandlas varsamt och ansvarsfullt för att inte oavsiktligt glamorisera eller uppmuntra till experiment med livshotande beteenden.
Därför vill vi på den här sidan ge lite grundläggande information och tips om hur du kan närma dig skildringen av ätstörningar.
Många vanliga misstag i rapporteringen kan orsaka allvarlig skada. När du skildrar ätstörningar, tänk därför på att:
- Inte fokusera på bilder eller grafiska beskrivningar av de drabbades kroppar. Forskning visar att dramatiska skildringar av sjuklig smalhet kan orsaka en ”kapplöpning mot botten” hos andra drabbade. De kan tänka: ”Hon/han är smalare än jag och hon/han lever fortfarande. Jag kan gå ner mer.” Att fokusera för mycket på låg vikt kan dessutom sätta käppar i hjulet för drabbades sjukdomsinsikt. Att man inte är tillräckligt smal för att vara sjuk är en vanlig vanföreställning bland sjuka i ätstörningar. Om medieskildringarna lyfter fram extremt låga viktsiffror kan den föreställningen lätt bekräftas och förstärkas. Med påföljd att färre söker hjälp.
- Inte spela sifferspelet. ”Hon/han åt bara 400 kalorier per dag” eller ”Hon/han tog så mycket som 10 laxermedel åt gången” kan förvandla en välmenad artikel till en katastrofal bruksanvisning. Undvik att nämna vikt eller kalorier i siffror.
- Se upp med ”anorexia chic”. Ätstörningar och de som lider av dem bör inte glamoriseras eller, ännu värre, presenteras som människor med ”häpnadsväckande viljestyrka” eller ”ofattbar självkontroll” eftersom viljestyrka och självkontroll kan antas vara egenskaper många vill ha eller signalera.
- Inte göra den självklara kopplingen ätstörning = anorexi och därigenom ätstörd = mager. Anorektiker utgör en minoritet av alla som lider av ätstörningar. Bulimi är långt vanligare och allra vanligast är UNS, ätstörning utan närmare specifikation (se beskrivning under ”Fakta” i menyn). Detta innebär att de flesta som lider av ätstörningar är normalviktiga eller rent av ligger över normalvikt. Också överviktiga kan lida av en ätstörning. Drabbade av BED, binge eating disorder, beräknas utgöra ungefär 30 % av alla gravt överviktiga.
- Vara försiktig med berättelser om dem som ”tappert bekämpade sjukdomen ensamma”. Kanske klarade din intervjuperson det, men de flesta gör det inte. Den överväldigande majoriteten av dem som besegrar ätstörningar gör det bara med hjälp av professionella behandlare.
- Försök att hitta balansen mellan ”allvarlig” och ”hopplös”. Och uppmuntra alltid berörda att söka hjälp för egen eller anhörigas räkning. Tillfrisknandet tar tid, men är fullt möjligt och det finns många behandlingsalternativ.
- Ta med kontaktuppgifter som adresser, telefonnummer eller länkar till ABK och behandlingsenheter. Annars kan du väcka oro och rädsla utan att erbjuda ett utlopp för dem.
Om du behöver mer information – fråga!
Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt kan erbjuda information eller guida dig vidare till erkända experter som kan besvara dina frågor. Vi kan också förmedla kontakten till personer som tillfrisknat från ätstörningar och är beredda att tala om sin sjukdom. Däremot förmedlar vi av etiska skäl inte kontakten till personer som fortfarande är sjuka. Hör av dig till press@abkontakt.se för mer information.
